100 misstag

Valförlusten 2006 berövade inte bara Socialdemokraterna regeringsmakten. Den tycks också ha tagit ifrån Socialdemokraterna all initiativförmågan. Exempel 1. Koalition. Socialdemokraternas framgångsrecept inför valet 2010 framstod i mångt och mycket som att man helt enkelt försökte kopiera Moderaterna och Alliansen. Det gav ett vekt och initiativlöst intryck. Och det kändes ofta veligt och oengagerat. I en serie inlägg tas exempel på detta upp. Koalition I valrörelsen 2006 gjorde borgarna upp redan innan valet och bildade Alliansen . Jaha, tänkte Socialdemokraterna och gjorde likadant och bildade De Rödgröna . Varför? Borgarna hade ju gjort så.

En enda slarvig mening i de rödgrönas utrikespolitiska överenskommelse räckte för att ge intryck av att Vänsterpartiet gjort Socialdemokraterna till sin bitch . Allt såg ut att vara frid och fröjd. Men så, på den allra sista sidan i de rödgrönas 20-sidiga utrikespolitiska överenskommelse, hittades 16 ord som fick hela skiten av haverera. "En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser." Det var en mening som minde väldigt lite om traditionell Socialdemokratisk utrikespolitik och väldigt mycket om klassiskt Vänsterpartistisk motstånd mot amerikansk imperialism. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, Urban Ahlin, fick slåss med näbbar och klor för att försvara formuleringen. I ett relativt uppskruvat tonläge menade han att "Vi har inte vikit ner oss för Vänsterpartiet på en enda central punkt" . Tvärtom så hade Vänsterpartiet, enligt Urban Ahlin, på punkt efter punkt fått ge efter för So...

Partiledarutfrågningarna i SVT tillhör de största och viktigaste händelserna i valrörelsen. Men när Mona Sahlin kallades till studion hade hon svårt att besvara alla frågor. Tre veckor före valet hade de rödgröna fortfarande inte enats om sin valplattform. Resultatet blev att Mona Sahlin, i SVT:s partiledarutfrågning, helt enkelt inte kunde ge tydliga svar. Istället tvingades hon gång på gång upprepa att politiken skulle presenteras snart, förmodligen inom några dagar. (Det skulle dock dröja ytterligare. Först fem dagar senare presenterades valplattformen) Det gav ett svagt och märkligt intryck. Att inte kunna enas om en valplattform i tid skvallrade om splittring hos de rödgröna. Det visade att Socialdemokraterna inte hade lyckats hävda sig med den tyngd som man förväntar sig hos en oppositionsledare.