100 misstag

I slutet av valrörelsen 2010 svettades Socialdemokraterna för att visa hur Moderaternas politik slog mot sjuka människor. Det var en befogad kritik. Men det var även en kritik som ekade ihåligt. Det var Socialdemokraterna – inte Moderaterna – som inledde jakten på sjukskrivna. Det var Socialdemokraterna som först målade upp bilden av den inbillningssjuke svensken och sedan gav Försäkringskassan i uppdrag att anställa 300 personer för att jaga fuskare. Det var Socialdemokraterna som bildade Delegationen mot felaktiga utbetalningar och bidrog till att de mest bisarra hitte-på-uppgifter om fuskets påstådda storlek kablades ut till svenska folket. Det var under Socialdemokraternas vaktpass som Försäkringskassan började lägga miljontals kronor på att producera reklamfilmer som förlöjligade sjukskrivna. Det var under Socialdemokraternas styre som försäkringskassans läkare plötsligt började underkänna tusentals svenskars läkarintyg utan att någonsin träffa personerna ifråga. Det v...

Hur pepp kändes Thomas Bodström? Under mandatperioden skrev han fler dåliga böcker än dåliga motioner. Och tillbringade mer tid på sitt advokatkontor än i riksdagshuset. När det sedan var dags för valspurt så kunde han inte bry sig mindre. Istället för att sluta upp vid Mona Sahlins sida så åkte han till USA och hyrde ett hus. Det är helt ok. Politik är inte allt. Vad som däremot inte är ok är att sätta en uppenbart oengagerad partiföreträdare på sina valaffischer. Thomas Bodström  kunde uppenbarligen vänta. Dagens länk Sahlin behöver en EU-strategi (Aftonbladet)

Socialdemokraterna skulle återta arbetslinjen. Man skulle återigen bli det självklara politiska svaret på arbetslösheten. Och man skulle bli det genom att bli som Moderaterna. * Slopad arbetsgivaravgift för den som anställer en arbetslös ungdom * Sänkt restarangmoms * Sänkta socialavgifter till småföretag * Sänkta arbetsgivaravgifter * Fler sänkningar av moms I valrörelsen 2010 var skattesänkarpolitik Socialdemokraternas centrala lösning på arbetslösheten. Andefattigdomen var total. Socialdemokraterna - Sveriges nya högerparti

I en valrörelse som skulle handla om ideologiska skillnader så var det Socialdemokraterna som förde fram den största skattesänkningen. De kallade det för rättvisa. Men det lät mer som röstfiske. Bilden av fattigpensionären lever stark i våra minnen. Den karga arbetaren som slitit ut sig på varvet, fått sina fingrar söndertrasade vid cirkelsågen eller sakta men säkert förgiftat sina lungor i asbestfabrikens dammfyllda salar. Kattmatsburkar som öppnas i det bleka ljuset från glödlampan i den slitna hyresrätten. Tacken för ett långt och lojalt liv i det svenska samhällets tjänst. Men det var då det. Som grupp betraktad är 2000-talets pensionärer långt ifrån utblottade och har mycket lite gemensamt med bilden av fattigpensionären. Den generation som nu lämnar arbetslivet kan se tillbaka på långa och framgångsrika liv. Och de får sina pensionsutbetalningar därefter. Hos dagens pensionärer hittar man färdigamorterade villor, välfyllda aktiedepåer, glittrande bankböcker och sv...

Moderaterna började kalla sig Sveriges nya arbetarparti. Sedan för Sveriges enda arbetarparti. Och mot allt sunt förnuft gick Socialdemokraterna i fällan. Inför valet 2006 tog Moderaterna helt över initiativet vad gällde politiken mot arbetslöshet. Man började kalla sig för Sveriges nya arbetarparti. Och det var som om Socialdemokraterna inte kunde läsa. Ilskna Socialdemokrater tog upp striden. Benhårt slogs de för sin rätt till epitetet. Och ingen tycktes uppmärksamma den lilla men ack så väsentliga skillnaden i Moderaternas stavning. Socialdemokraterna är ett arbetar e parti. De företräder arbetares rätt, inte bara till jobb, utan även till fungerande a-kassa, sjukersättning, godtagbar löneutveckling, schyssta arbetsvillkor osv. Ovanstående har aldrig varit några kärnfrågor för Moderaterna. Således kallar inte ens de nya Moderaterna sig för ett arbetareparti. De kallar sig för ett arbetarparti. Hade Moderaterna på allvar velat kliva in på Socialdemokraterna territorium så h...

Ett lite tips till Socialdemokraterna: Försök inte sno motståndarens ord om du inte har ruskigt bra chanser att lyckas. Inte ens om orden var dina egna från första början. Det var lätt för Moderaterna att lägga rabarber på den gamla Socialdemokratiska parollen "arbetslinjen". Socialdemokraterna hade helt enkelt inte använt ordet på år och dag. Det svävade fritt i tankevärlden, öppet för vem som helst att använda. Och det untyttjade Moderaterna. Utan att egentligen ha så mycket att komma med. Eller som Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, beskriver det på sin blogg . "Alliansen knyckte sakägarskapet i sysselsättningsfrågan från socialdemokraterna i 2006 års val. Men hur då, egentligen? Alliansen presenterade inga nya politiska lösningar på gamla problem. Istället lyckades man övertyga väljarna om att Alliansens beskrivning av verkligheten på arbetsmarknaden var mer trovärdig än socialdemokraternas . Man ändrade svenska folkets sätt...

Det mest dramatiska i Socialdemokraternas förnyade skolpolitik var en omsvängning i betygsfrågan. Yeah! Betyg från åk 7. Hell yeah! Nu kunde man stolt gå till val på att man var nästan som Alliansen (som vill införa betyg från åk 6). Istället för att kopiera Jan "Caligula" Björklunds syn på betyg och lärande, varför inte ta iniativ genom att gå till val på att återförstatliga skolan? Det hade varit att visa på verklig förnyelse, på att man vågade erkänna tidigare misstag. Det hade varit ett förslag med stark förankring i skolvärlden. Men nä. Nä.

Efter valförlusten 2006 deklarerade Socialdemokraterna att de skulle förnyas. Sedan valde man sämsta möjliga upplägg. Ett av den moderna svenska socialdemokratins största problem är att de inte kan förklara sin roll i samhället, sin vision för framtiden. Folkhemmet är byggt, miljonprogrammet fixat, friden på arbetsmarknaden instiftad och statsfinanserna sanerade. Men vart ska vi nu? Hur löser vi dagens och morgondagens utmaningar? Vad är svaret på globaliseringen, på den nya arbetslösheten, på de nya sociala spänningarna i samhället? Det var svar på dessa och liknande frågor som väljarna förväntade sig när Socialdemokraterna deklarerade att de skulle se över sin politik, att de skulle förnyas. Men några ambitioner att på allvar ta itu med dessa frågor var svåra att spåra hos Socialdemokraterna. Redan i valet av metodik för sin förnyelseprocess anades ett kommande dunderfiasko. Istället för att ta ett centralt grepp om socialdemokratins roll så splittade man upp sin politik äm...

Vi sidan om "Vi kan inte vänta" var "Möjligheternas land" Socialdemokraternas paroll inför valet 2010. Men vad ville man ha sagt? Den första kopplingen som dyker upp när jag första gången hör "Möjligheternas land" är USA. Där har man i stor utsträckning kunnat bygga ett hårt samhälle med enorma klyftor på att tuta i sin befolkning en bild av att alla människor i princip har samma möjligheter att förverkliga sina drömmar om de bara arbetar tillräckligt hårt. Det är förstås en lögn. Människors möjligheter bestäms i stor utsträckning av social miljö, föräldrars utbildning och annat jox även om det förstås finns undantag som bekräftar regeln. Men jag utgår från att det inte är den amerikanska högerns dimridåer som Socialdemokraterna försöker införliva i sin politik. Så vad är det Socialdemokraterna vill säga med "Möjligheternas land"? Tolkningsalternativen är många. Bara fantasin sätter gränserna. Och det är därför det är en så ovanligt ...

Valförlusten 2006 berövade inte bara Socialdemokraterna regeringsmakten. Den tycks också ha tagit ifrån Socialdemokraterna all initiativförmågan. Exempel 1. Koalition. Socialdemokraternas framgångsrecept inför valet 2010 framstod i mångt och mycket som att man helt enkelt försökte kopiera Moderaterna och Alliansen. Det gav ett vekt och initiativlöst intryck. Och det kändes ofta veligt och oengagerat. I en serie inlägg tas exempel på detta upp. Koalition I valrörelsen 2006 gjorde borgarna upp redan innan valet och bildade Alliansen . Jaha, tänkte Socialdemokraterna och gjorde likadant och bildade De Rödgröna . Varför? Borgarna hade ju gjort så.

"Vi kan inte vänta med att skapa fler jobb så att du kan leva ett rikare liv". Dåligt. Så jävla dåligt. Taskigt språk som skriver mottagaren på näsan. Kunde man inte åtminstone satt en punkt efter "jobb" och låtit mottagaren själv få känna in vad fler jobb hade inneburit för honom eller henne? Formuleringen minner i sin uppbyggnad på något sätt om de mindre lyckade kommunala slogans som konstrueras av fritidspolitiker som tycker att det inte finns någon anledning att anlita PR-byråer. Läs mer på Misstag 19.  "Vi kan inte vänta" .

Arbetslinjen var förlorad. Det kräves något nytt. Något vasst. Något som definierade Socialdemokratin. Stolta presenterade man sina valaffischer. Det var högtidligt. Det var stort. Och i fult typsnitt sträckte sig texten över det glansiga storformatet: "Vi kan inte vänta". Vem väntar? Menar man på att det svenska folket inte kan vänta på att få en Socialdemokratisk regering? Eller är det Socialdemokraterna som inte kan vänta på att få regera? Syftar Socialdemokraterna på det första alternativet så hade de för det första fel. Bara 30 procent av svenska folket kunde inte vänta på en Socialdemokratisk regering. För det andra så är det väl ett ovanligt klumpigt upplägg att försöka berätta för svenska folket vad de vill ha. Det vet de väl redan? Syftar Socialdemokraterna på det andra alternativet så är det bara dumt. Att Mona Sahlin redan börjat fila på sin regeringsförklaring och Ibrahim Baylan inrett sitt tjänsterum i huvudet är väl knappast ett argument för att gå och...

Aftonbladet Mitt under brinnande valår kommer Socialdemokraterna på en ovanligt bisarr strategi: att utmåla sin partiledare som ett offer. Ända sedan Mona Sahlin tillträtt som partiledare hade hon dragits med låga förtroendesiffror. På något sätt tycktes Socialdemokraterna få för sig att detta kunde vändas om man bara fick svenska folket att tycka synd om henne. När Fredrik Reinfeldt, under Almedalsveckan, inte nämnde Mona Sahlin vid namn, gick Thomas Bodström ut till Mona Sahlins försvar: - Det är klassiskt för manlig härskarteknik , sa Thomas Bodström. När ett uppenbart påhittat e-brev från Mona Sahlin började cirkulera var det Ibrahim Baylans tur att engagera sig: - Därför kräver jag nu att den moderata partiledningen agerar och ger en tydlig signal att det inte är acceptabelt att falskeligen sprida uppgifter vars syfte bara är att misskreditera Mona Sahlin , säger han När en retorikexpert analyserade Mona Sahlin i SVT:s Aktuellt bestämde SSU:s toppnamn sig för att s...

Socialdemokraterna gick till val på blandade budskap. ROT var bra. RUT var dåligt. Det förstnämnda skulle man behålla. Det sistnämnda skulle bort. En ideologisk fråga det var. RUT är nämligen ett system som, lite tillspetsat, innebär att fattiga svenskar är med och betalar för rika människors städhjälp. ROT å andra sidan, är ett system som innebär att fattiga svenskar är med och betalar så att Eric Tour kan få hjälp att installera sin nya teppanyakihäll i sin vindsvåning i Vasastan . ROT är alltså, till skillnad från RUT, helt i linje med Socialdemokratisk ideologi. Men motståndet mot RUT handlade inte bara om ideologi. Det handlade även om att fokusera de jobbskapande insatserna där de gjorde mest nytta. Och att rikta statliga subventioner mot den traditionellt kvinnodominerade tjänstesektorn skapar inga nya jobb, enligt de rödgröna. Att rikta statliga subventioner mot den traditionellt mansdominerade tjänstsektorn skapar däremot tusentals nya jobb. Enligt samma rödgrön...

Notera ungdomarna. De ser inklämda ut. Som om de vill ta sig framåt. Vem står i vägen och håller dem tillbaka? Vem står mellan ungdomarna och deras drömmar om jobb och rikare liv. Mona Sahlin. Bra visuellt budskap? Nä. Inte jätte. Cred: Retorikiska

En enda slarvig mening i de rödgrönas utrikespolitiska överenskommelse räckte för att ge intryck av att Vänsterpartiet gjort Socialdemokraterna till sin bitch . Allt såg ut att vara frid och fröjd. Men så, på den allra sista sidan i de rödgrönas 20-sidiga utrikespolitiska överenskommelse, hittades 16 ord som fick hela skiten av haverera. "En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser." Det var en mening som minde väldigt lite om traditionell Socialdemokratisk utrikespolitik och väldigt mycket om klassiskt Vänsterpartistisk motstånd mot amerikansk imperialism. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, Urban Ahlin, fick slåss med näbbar och klor för att försvara formuleringen. I ett relativt uppskruvat tonläge menade han att "Vi har inte vikit ner oss för Vänsterpartiet på en enda central punkt" . Tvärtom så hade Vänsterpartiet, enligt Urban Ahlin, på punkt efter punkt fått ge efter för So...

Efter valet har fem av sju partisekreterare lämnat sina uppdrag. Senast i raden är miljöpartiets Agneta Börjesson. Det parti som gjorde sitt historiskt sämsta val har dock sjukt nog inga planera på att byta ut sin partisekreterare. – Nej vi har just satt i gång arbetet med en kriskommission och en omorganisation av partiet, för att bli starkare när vi går till val nästa gång. Det arbetet tar jag mig an med stor lust, säger Socialdemokraternas Ibrahim Baylan till Dagens Nyheter. Det är nästan så att man tror att de skämtar aprillo. Men i dagens Socialdemokratiska arbetareparti tycks det vara både meriterande och förtroendeskapande att misslyckas katastrofalt.

Aftonbladet Dagarna före valet passar Socialdemokraterna på att, en gång för alla, demonstrera att allt är som vanligt. Intill Mona Sahlin står Ingvar Carlsson, Göran Persson och förre LO-basen Bertil Jonsson. Det är som ett foto från 1991. Då var Ingvar Carlsson statsminister, Göran Persson skolminister och Mona Sahlin arbetsmarknadsminister. Bertil Jonsson var vice ordförande för LO. En ögonblicksbild av Socialdemokraternas förnyelse. Gubbtråkig. Ängslig.

Partiledarutfrågningarna i SVT tillhör de största och viktigaste händelserna i valrörelsen. Men när Mona Sahlin kallades till studion hade hon svårt att besvara alla frågor. Tre veckor före valet hade de rödgröna fortfarande inte enats om sin valplattform. Resultatet blev att Mona Sahlin, i SVT:s partiledarutfrågning, helt enkelt inte kunde ge tydliga svar. Istället tvingades hon gång på gång upprepa att politiken skulle presenteras snart, förmodligen inom några dagar. (Det skulle dock dröja ytterligare. Först fem dagar senare presenterades valplattformen) Det gav ett svagt och märkligt intryck. Att inte kunna enas om en valplattform i tid skvallrade om splittring hos de rödgröna. Det visade att Socialdemokraterna inte hade lyckats hävda sig med den tyngd som man förväntar sig hos en oppositionsledare.

I början av sommaren uppmärksammar media att ett fejkat e-brev, undertecknat Mona Sahlin, cirkulerar på webben. Socialdemokraterna väljer att reagera på löjligast möjliga sätt. I ett fejkat e-brevet påstås Mona Sahlin ge tips på hur man klarar sin ekonomi. Bland annat genom att betala sin dagmamma svart, skippa tv-licensen och strunta i att betala kvarskatt. Ingen normalbegåvad människa kunde rimligtvis tolka det som att Mona Sahlin var den verkliga avsändaren. Brevet var ett försök till politisk satir. Om den var lyckad eller ej kan man tvista om. Någon större anledning till upprördhet fanns dock inte. Om man inte sitter som partisekreterare hos Socialdemokraterna förstås. För snart grävde kvällspressen fram bevis på att enskilda Moderater hade vidarebefordrat brevet. Och då gick Ibrahim Baylan i taket. I Dagens Nyheter krävde han att "den moderata partiledningen agerar och ger en tydlig signal att det inte är acceptabelt att falskeligen sprida uppgifter vars syfte bara är a...

Expressen Valrörelsen 2006 var en katastrof för Socialdemokraterna. Inte så mycket för att de förlorade valet - det är något som kan drabba även den bäste efter tre mandatperioder i regeringsställning. Den stora katastrofen var att de blev totalt utklassade vad gällde kommunikationen. Man kunde tro att valnederlaget 2006 skulle väcka en insikt. Inte bara om att Socialdemokraterna var tvungna att förnya sin politik. Utan om att de även var i behov av att ordna upp sin kommunikation. Moderaterna hade lagt beslag på arbetslinjen, de hade präntat in ordet utanförskap i svenska folket och de hade framförallt lyckats få sin politik begriplig. De hade målat upp en berättelse om Sverige som folk faktiskt kände igen sig i. Mot detta stod Socialdemokraterna med sin kollektivdoftande slogan Alla ska med och en rörig samling politiska förslag utan något begripligt samband. Valet 2010 skulle bli Socialdemokraterna stora comeback. Kunde man tro. Men förutom, det n...

Det var mycket snack om Obama när Socialdemokraterna skulle gå till val. Man lånade bland annat en av Obamas kampanjstrateger för att lära sig kommunicera med väljarna på nätet. Även inspirationen till sin dörrknackningskampanj var hämtad från andra sidan Atlanten. Så långt allt ok. Att hämta inspiration från framgångsrika koncept är vettigt. Att däremot försöka koppla samma sig själv - eller ännu värre, likna sig själv - vid känt och framgångsrikt folk är att riskera att framstå som, i bästa fall töntig. Som om Ingela Pling Forsman skulle säga: - Jag angriper mitt textförfattande på samma sätt som Morrissey gör. Som om Mons Kallentoft skulle säga: - Jag behandlar det skrivna ordet som Edith Södergran gör. Som om en svensk opposionsledare skulle säga: - Jag gör samma analys som president Obama gör. Vilket hon förstås gjorde. I SVT:s duell mellan de båda statsministerkandidaterna. För att motivera sitt ställningstagande om Afghanistan. Och ...

Valet 2010 skulle internet på allvar bli en del av partiernas kampanjer. Socialdemokraterna tänkte varför inte? Och satsade sina pengar på obegriplig seg jävla skit. Det slogs på stora trumman. Varje valaffisch och annons från Socialdemokraterna undertecknades med samma webbadress: möjligheternasland.se . Inom partiledningen måste sidan ha uppfattats som ett av partiets starkaste kort. Eller så var de helt enkelt fulla. På möjligheternasland.se möttes de presumtiva väljarna av ett lapptäcke av filmer med rubriker som Ett korn av sanning , Slå dig ned en stund i Stockholm , Jobba på solbrännan och Spritt språngande spårvagn . Det var nytt. Det var fräscht. Det var utmanande. Men framförallt. Det var obegriplig seg jävla skit. Bakom sidans tillblivelse måste ligga någon slags total missuppfattning av hur folk använder internet. Det finns i princip fyra anledningar att ge sig ut på det världsomspännande datanätet. * Man vill kommunicera * Man vill underhållas * Man vill sna...

 Aftonbladet    Drygt två veckor före valet såg det mörkt ut för Socialdemokraterna. Ogenerat bestämde man sig för att bedriva lite gammalt hederligt röstfiske. Sänkt maxtaxa i barnomsorgen är inget dåligt förslag i sig. Småbarnsföräldrar har ofta problem att få ekonomin att gå ihop och bland ensamstående är fattigdomen utbredd. Men att plötsligt kasta in en "plånboksfråga" veckor före ett val luktar mindre av ideologi och mer av röstfiske. Eller som Aftonbladet beskrev det: "I valet 1998 lanserade Göran Persson en maxtaxa på dagis bara dagar före valet. Det är oklart hur mycket det påverkade utgången, men internt i partiet blev en framgångssymbol – trots att en sänkt maxtaxa fanns med även i förlustvalet 2006. Nu hoppas Mona Sahlin att dagiskuppen ska fungera igen." Politik som uppfattas som röstfiske är, tro det eller ej, inte särskilt förtroendeskapande. Och var det något som Socialdemokraterna behövde i slutet av valrörelsen så var det just d...

Under hela valrörelsen tycktes Socialdemokraterna befinna sig på defensiven. Moderaterna satte agendan och Socialdemokraterna rättade snällt in sig i ledet. Pinsamt tydligt blev det när Socialdemokraterna helt enkelt slutade formulera en egen politik för att i stället börja bjuda över Alliansen. Hur mycket Alliansen än skulle satsa på välfärden så lovade de rödgröna att satsa tolv miljarder mer. I stället för att själva komma fram till hur stora satsningar som kunde, och behövde, göras inom den offentliga sektorn, så överlät man på så sätt till Alliansen att bestämma ens politik. Förutom att det gav ett svagt och veligt intryck så påminde det pinsamt mycket om de sifferdueller vi alla utkämpat som barn. - Jag kan säga en större siffra än du! - Kan du inte alls! - En miljon! - Tio miljoner! - En miljard! - 1000 miljarder! - Allt du säger + 10! - Mäh... Men bara för att något fungerade intill skolgårdens gungställningar så betyder det inte att det platsar i en valröre...

Bo Krogvig håller upp en jättefestlig skylt Efter valförlusten 2006 talade Socialdemokraterna om behovet av förnyelse. Sedan anställde de en kampanjgeneral som gick med i SSU innan människan satt sin första fot på månen. Bo Krogvig beskrivs ofta som ett geni vad gäller politisk kommunikation. Av denna genialitet kunde mycket lite spåras i 2010 års valrörelse. Med tanke på den retorik och de valaffischer som Socialdemokraterna klämde ur sig i valrörelsen kan man konstatera att något måste gått helt åt helvete i partiets kommunikationsarbete. Formsvacka av Per Elofssonska proportioner? En klåfingrig partistyrelse som fuckade upp Bosses arbete? Oavsett förklaring så kan man ifrågasätta hur partiledningen resonerade när de bestämde att deras förnyade politik skulle kommuniceras av någon som varit ingrodd i partiet since 1967. Se även Misstag 6: Nolltolerans Misstag 5: Hur många är 100 000? Misstag 1: Valets sämsta annons

Mona Sahlin kommer på ett fräscht ord Nolltolerans och nollvision. Två av det svenska språkets mest uttjatade och meningslösa ord. Superfräscha, enligt Socialdemokraterna. Identifieras ett komplext problem så har vi i Sverige kommit fram till en säker lösning. Upprätta en halvpissig handlingsplan och kalla den för nollvision eller nolltolerans . Under de senaste åren har det upprättats eller föreslagits nollvision och nolltolerans för bland annat: * Dödsfall i trafiken (Sveriges riksdag, 1997) * Dödsfall på arbetsplatser (LO) * Narkotika på anstalter (Kriminalvården) * Dödsbränder (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) * Självmord (Regeringen, 2008) * Tillsatser i färdiglagad mat (Findus) * Hemlöshet (Göteborgs stad) * Mobbning (Riksförbundet Hem och Skola) * Vårdrelaterad smitta (Smittskyddsinstitutet) * Utdömda viten i arbetsmiljömål (SKL) * Rökning (Cancerfonden) * Utanförskap (Centerpartiet) * Kvinnovåld (Anne Marie Brodén (M), 2008 ) * Ensamhet (Umeå ...

Några få ord. Ack så många frågetecken. Hur svårt kan det vara att göra en rak och begriplig valaffisch? Kampen om väljarna var hård. Socialdemokraterna grävde fram sina bästa affischmakare. De arbetade hårt. De slet sitt hår. De testade formuleringar. Vände och vred på orden. Till slut var de hemma: "Vi kan inte vänta med att skapa 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser." De dunkade varandras ryggar. De skakade varandras händer och nickade i samförstånd. Valet var så gott som vunnet. Alla vi andra läster deras text och förstod ingenting. Ska det skapas 100 000 jobb, 100 000 praktik- och 100 000 utbildningsplatser? Eller ska det skapas 100 000 jobb och, vid sidan av detta, ett okänt antal praktik- och utbildningsplatser? Eller kommer det att totalt sett skapas 100 000 jobb, praktik- och utbildningsplatser? Var/hur ska jobben skapas? Att med så få ord lyckas skapa så många frågetecken förtjänar en fucking medalj. Hur svårt kan det vara att författa en kl...

Karl Marx med skägg Medan Moderaterna mer eller mindre uppfinner nya ord för att spegla samtiden så stjäl Mona Sahlin sin catch phrase från Karl Marx. Under slutet av valrörelsen började Mona Sahlin plötsligt använda en fras som framförallt för tankarna till Karl Marx och kommunismen. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" . På något sätt har hon fått för sig att det är denna fras som ska tydliggöra skillnaderna mellan henne och Fredrik Reinfeldt. Och visst gör den det. Om den sökta effekten är att få sitt parti att framstå som så mossigt och dammigt som möjligt. (Man kan också fråga sig hur taktiskt det var att börja använda kommunistiska uttryck i en valrörelse där gamla trogna socialdemokratiska väljare redan käner rädsla för att partiet samarbetar med ett före detta kommunistiska parti?)

 Ilija Batljan, (S)  Under valrörelsen underströk Socialdemokraterna allt som oftast att det var ett val som handlade om att tydliggöra de ideologiska skillnaderna mellan höger och vänster. Det gick inte så bra. Och sämst gick det för Carin Jämtin och Ilija Batljan. "Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?" Butlers i tunnelbanan I en debattartikel i Dagens Nyheter presenterar Carin Jämtin och Ilija Batljan valrörelsens förmodligen mest bisarra förslag: "Vi vill ge det lokala näringslivet ett lyft och de entreprenörer som kan erbjuda tjänster som sparar tid åt resenärerna ska ges företräde och bjudas in att verka i och kring SL:s lokaler. /../ Exempel på de tjänster som Socialdemokraterna vill införa i kollektivtrafiken:  • Din matkasse – beställ mat på nätet, via en mobilapp eller genom att lämna en handlingslista på morgonen på din station...

De sista skälvande dagarna före valdagen. Hur man än vänder och vrider på det så ligger Socialdemokraterna obönhörligt efter i opinionsundersökningarna. Det är dags att bränna det sista av valbudgeten på helsidesannonser i de stora morgontidningarna. Nu ska skiljelinjen mellan blocken visas. Nu ska den egna politiken klart och tydligt presenteras för väljarna. What? Kirurger står och karvar i en kropp. I mitten av bilden sträcker en ung kvinna, eventuellt med invandrarbakgrund, fram en bricka med operationsinstrument. Rubriken över hennes huvud: "48 000 händer väntar på att ge dig en bättre välfärd" . Budskapet kunde inte vara otydligare. 6 alternativa tolkningar 1) Menar man verkligen 48 000 händer eller syftar man egentligen på 48 000 personer? 48 000 händer kan ju inte vara fler än 24 000 personer (om inte samtliga är enhänta förstås). 2) Menar man att 24 000 (eller 48 000?) människor som är utbildade inom välfärdsområdet (lärare, läkare, sjuksköterskor, tandl...