Misstag 27. Skattesänkning till pensionärerna

I en valrörelse som skulle handla om ideologiska skillnader så var det Socialdemokraterna som förde fram den största skattesänkningen. De kallade det för rättvisa. Men det lät mer som röstfiske.

Bilden av fattigpensionären lever stark i våra minnen. Den karga arbetaren som slitit ut sig på varvet, fått sina fingrar söndertrasade vid cirkelsågen eller sakta men säkert förgiftat sina lungor i asbestfabrikens dammfyllda salar.

Kattmatsburkar som öppnas i det bleka ljuset från glödlampan i den slitna hyresrätten. Tacken för ett långt och lojalt liv i det svenska samhällets tjänst.

Men det var då det. Som grupp betraktad är 2000-talets pensionärer långt ifrån utblottade och har mycket lite gemensamt med bilden av fattigpensionären. Den generation som nu lämnar arbetslivet kan se tillbaka på långa och framgångsrika liv. Och de får sina pensionsutbetalningar därefter.

Hos dagens pensionärer hittar man färdigamorterade villor, välfyllda aktiedepåer, glittrande bankböcker och svällande privata pensionssparanden. Hur man än vänder och vrider på SCB:s förmögenhetsstatistik så är det pensionärerna som sitter på de största förmögenheterna.

Pensionärernas ekonomiska utveckling har helt enkelt varit lysande. Endast nio procent av dagens pensionärer lever med låg ekonomisk standard. En minskning med tre procentenheter sedan 2001.

Det är bland pensionärerna man hittar de nyinköpta bilarna, vinterhusen på spanska solkusten och bang & olufsen-högtalarna i vardagsrummen. Det är pensionärerna som ser till att befolka de svindyra bostadsrätterna i havsnära lägen i Sveriges tre storstäder.

För Sveriges unga har utvecklingen varit desto mörkare. Medan pensionärerna blivit rikare har de unga blivit fattigare. Från nio procent med låg ekonomisk standard 2001 till dagens 22 procent. Och tittar man på exempelvis ensamstående småbarnsföräldrar så blir siffrorna katastrofala.

Arbetslösheten är utbredd, LAS utestänger snarare än öppnar, bostadsbristen är skriande, priserna på köpebostäder löjliga. Den psykiska ohälsan allt mer alarmerande. Kraven enorma.

Så när Socialdemokraterna presenterar valrörelsens största skattesänkning, när de till och med övertrumfar det gamla skattesänkarpartiet Moderaterna, så är det förstås till pensionärerna skattesänkningen ska gå.

Och det i en valrörelse som skulle tydliggöra de ideologiska skillnaderna mellan blocken.

Man kallade det rättvisa. Men vilken slags rättvisa var det? Det är ju inte direkt så att vi har ett platt skattesystem i Sverige. Den Socialdemokratiska grundtanken har tvärtom alltid varit att de som har råd ska betala mer.

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, som Mona Sahlin upprepade gång på gång under valrörelsen.

Det var häpnadsväckande att se Socialdemokreterna gå till val på en generell skattesänkning riktad till alla Sveriges pensionärer i en tid när ekonomin är knapp, utmaningarna stora och de tomma hålen många att fylla.

Samtidigt som försökte köpa pensionärernas röster så ignorerade man helt den generation som fått det sämst men som av någon outgrundlig anledning fortfarande tror på Socialdemokratin.

Populära inlägg i den här bloggen

Misstag 3. Butler i tunnelbanan

Misstag 29. Thomas Bodström kunde vänta

Misstag 28. Sveriges nya högerparti