Misstag 23. Rådslag
Efter valförlusten 2006 deklarerade Socialdemokraterna att de skulle förnyas. Sedan valde man sämsta möjliga upplägg.
Ett av den moderna svenska socialdemokratins största problem är att de inte kan förklara sin roll i samhället, sin vision för framtiden. Folkhemmet är byggt, miljonprogrammet fixat, friden på arbetsmarknaden instiftad och statsfinanserna sanerade.
Men vart ska vi nu? Hur löser vi dagens och morgondagens utmaningar? Vad är svaret på globaliseringen, på den nya arbetslösheten, på de nya sociala spänningarna i samhället?
Det var svar på dessa och liknande frågor som väljarna förväntade sig när Socialdemokraterna deklarerade att de skulle se över sin politik, att de skulle förnyas.
Men några ambitioner att på allvar ta itu med dessa frågor var svåra att spåra hos Socialdemokraterna. Redan i valet av metodik för sin förnyelseprocess anades ett kommande dunderfiasko.
Istället för att ta ett centralt grepp om socialdemokratins roll så splittade man upp sin politik ämnesvis och sjösatte fristående rådslag.
En bunt människor skulle grunna på sjukvårdspolitiken, ett annat gäng på klimatpolitiken, ytterligare några på jobb och andra på kultur. Och detta utan någon sammanhållen och klar linje. Resultatet blev till och med sämre än förväntat. Att man sedan skröt med att "450 000 personer nåtts av rådslagen" ökade inte kvaliteten på arbetet.
Det blev ett fult och osammanhängande lapptäcke av kosmetiska förändringar av de senaste decenniernas socialdemokratiska politik. Det var spretigt och vagt och framförallt så var det mer eller mindre obegripligt.
Det saknades mål, mening och riktning. Det saknades visioner.
Hela upplägget med rådslag tydde på ett vekt ledarskap. På att man fortfarande inte förstått att man befann sig i kris.
Om det var partiet som höll tillbaka partiledningen eller om det var partiledningen som inget begrep är svårt att säga.
Ett av den moderna svenska socialdemokratins största problem är att de inte kan förklara sin roll i samhället, sin vision för framtiden. Folkhemmet är byggt, miljonprogrammet fixat, friden på arbetsmarknaden instiftad och statsfinanserna sanerade.
Men vart ska vi nu? Hur löser vi dagens och morgondagens utmaningar? Vad är svaret på globaliseringen, på den nya arbetslösheten, på de nya sociala spänningarna i samhället?
Det var svar på dessa och liknande frågor som väljarna förväntade sig när Socialdemokraterna deklarerade att de skulle se över sin politik, att de skulle förnyas.
Men några ambitioner att på allvar ta itu med dessa frågor var svåra att spåra hos Socialdemokraterna. Redan i valet av metodik för sin förnyelseprocess anades ett kommande dunderfiasko.
Istället för att ta ett centralt grepp om socialdemokratins roll så splittade man upp sin politik ämnesvis och sjösatte fristående rådslag.
En bunt människor skulle grunna på sjukvårdspolitiken, ett annat gäng på klimatpolitiken, ytterligare några på jobb och andra på kultur. Och detta utan någon sammanhållen och klar linje. Resultatet blev till och med sämre än förväntat. Att man sedan skröt med att "450 000 personer nåtts av rådslagen" ökade inte kvaliteten på arbetet.
Det blev ett fult och osammanhängande lapptäcke av kosmetiska förändringar av de senaste decenniernas socialdemokratiska politik. Det var spretigt och vagt och framförallt så var det mer eller mindre obegripligt.
Det saknades mål, mening och riktning. Det saknades visioner.
 |
| (S) presenterar resultatet |
Om det var partiet som höll tillbaka partiledningen eller om det var partiledningen som inget begrep är svårt att säga.
